... säsongpremiär med Tom Rocker Band!

Jag tyckte jag anlände förhållandevis tidigt till parken denna kväll och parkeringen gjorde att man fick en skaplig promenad till vändkorsen, men jag klarade mig ifrån att ta bussen. Oj vad bilar det var på parkeringsytorna redan då jag kom. Det skvallrade om skapligt med folk i parken.

Festligheterna möttes man av redan så att säga i grinden, för där kom Glenn Bergman, ni vet han ifrån Åhus och stadig ”kund” på Shadowmania. Detta lovade gott inför fortsättningen av kvällen. Solen sken och parkatmosfären var lika påtaglig som så många gånger förr. Glenn ja, en trevlig skåning med god smak och intellekt. Han såg till att skaffa sig alla tre böckerna med Gubbarna på Råholmen och fick dom signerade också när vi satt vid fikaborden. Sa jag inte att kvällen började festligt?

Klockan rullade på och en glad Torgny Palm kunde hälsa kvällens band, Tom Rocker Band, välkomna till säsongens premiär i Stortorpsparken. En säsong som egentligen inte skulle ha blivit av. Förra året var den sista, hade Torgny aviserat, men övertalningar och ett drag till parken samt att parkchefen, en riktig ålderman, hade frågat om det skulle bli en säsong till, för det skulle han orka med. Så nu satt vi där med en bonussäsong i parken till allas stora glädje. Det gäller att suga på denna karamell.

Tompa Rocker var alltså med sitt band först till kvarn och kom på sätt och vis att därmed sätta ribban. Han hade tänkt sig visa var kvarnen skulle stå, om ni förstår vad jag menar. Nu blev det kanske en aning trevande till att börja med och man kan inte lira allt på rutin, man måste närvara också. Det sa också bandets nye medlem, Max Olsson, som kompade och svarade för sjungeriandet, att de här kanske inte var så mycket taggtråd. Så rätt han hade, sa vi... det här var rock för raggare och Max vände sig till dem som kunde stämma på epitetet denna afton och påannonserade en typisk låt som raggare gillar...

Bandet lirade tajt, och ju längre kvällen led desto bättre svängde det. Dansgolvet fyllde man dock redan från första låt och där var det knôkfullt hela kvällen.

Knôkfullt av musikanter i publiken, kanske det inte var, men förutom Glenn, kom såklart Stins Olle som han hade utlovat, dock utan tiger. Jag har ständig nattpermis, garvade han, numera! Sedan dök alltid glade och trevlige Robban upp, ni vet han från bandet Fairways... golfbandet ni vet. Och så dök Kjell Andersson, mannen med det superba uttalet på låten, Le Dernier Train De L'Espace, upp och var glad han hittat ljugarhörnan. Förstår inte vad han menade med det? Willy Björkman kunde inte komma för han hade limmat ihop slipsen med en kvistfri brud i Enebyberg. Lennart Clerwall var en bland övriga och tog så klart tillfäller i akt och greppade mikrofonen för några Cliff låtar.   

I pausen gjorde West Mountain Linedancers en bejublad uppvisning. Kanske i längsta laget, för de som var varma efter sitt dansande började bli lite kalla...

Publikrekord för denna säsong var det i alla fall... drygt två hundra glada kunde jag nog räkna in.

Ett besök i parken ger så mycket, alla skrönor som berättas, den berömda kolgrillen som doftar hemtrevligt, V8-motorerna som mullrar behagligt i de stora jänkarna. Synd att en del har så långt till parken. Ja, försökte Robban säga, och överrösta bandet som pumpade på med Cadillac... ”det var bättre förr... men Shadows består” garvade han. Och Alm berättade när dom skulle lira i Vagnhärad och tog tåget... från Stockholm Centralstation med alla prylar. Väl i Vagnhärad upptäcker Pärtan att, vad i helvete, min trunk med alla stativ och så? Den står kvar på stationen i Stockholm. Han kastade sig på bästa bakelittelefon, ty det var på den tiden, och bad att få bli kopplad etta-sjua-nolla i Sumpan! Förlåt sa damen i växeln... ja, Sundbyberg då, förtydliga Pärtan. Alm, svarade farsan... Jo du farsan, kan du ta bilen och åka till Centralen för där står min kvarglömda trunk med en massa prylar jag behöver och jag är i Vagnhärad nu? Du vet, en svart väska ganska tung!

Faderskapet for iväg till Centralen i sin lilla tvåtaktade Saab, modell oljetrumpet mindre. In på centralstationen och på direkten såg han den svarta väskan som dock gick mer åt det bruna... Farsan greppade den tunga väskan och släpade iväg ut till bilen för en puttrande färd till Vagnhärad. Väl där visade det sig att det såklart var fel väska, denna trunk innehöll åtta delar av porslin från Gustavsberg!

Några "kändisar" i Parken: Lasse "Twang" Holmberg, P.O. Alm och Robban (från Fairways). Foto: Glenn Bergman.

Ja, så kan en trevlig kväll med glada skratt och en oefterhärmlig plastik från herrar Robban och Per-Olof Alm under berättelsens gång te sig. Jag skrattade så tårarna rann och kanske inte uppfattade allt helt korrekt, men något sådant var det. Tur att det inte var idag, sa Pärtan, då hade man skjutit sönder min ensamma väska på centralen i tron att det var sprängmedel i den och de tickande i väskan var bara metronomen!

Lasse Twang

Krönikör och observatör

Nu laddar vi batterierna inför nästa år.

Vi återkommer en bit in på nyåret 2011

med vårt nästa arrangemang!