Jag träffade...

...Pärtan i Parken...

Dags igen för ytterligare en säsong i Stortorpsparken. Dags igen för att åter frottera hörselgångarna med den typ av musik vi trängtar och som ligger oss närmast under västen. Som hobbymusikant får man en annan vinkel på det som händer på scenen och det som strömmar ur membranen från högtalarelementen. Man finner att vi är rika på mer än goda musikanter i parken. De som gästar oss och förtränger svårmodet, som gruvfogden i Österbybruk plägar uttrycka sig på sitt vilda tungomål, och ser till att tända den nostalgiska lampan vid räcket på dansbanan, är av gammal god sort och kvalité.

En av de mesta musikanterna i Stortorpsparken är ”Pärtan” inom detta skrå. Ni vet, Per-Olof Alm, Vallentunas Brian Bennett, ”Stins-Olle”, ”Farbror Alm”, allmänt alltså kallad, Pärtan! Han som satte Alm-Echo’t på kartan. Kärt barn har många namn, om jag nu ska tumma på en redan utsliten klyscha ytterligare.

Rotar jag i min bildbank, eller skafferi, hittar jag en bild från då det egentligen tog sin början, det där med ”skrammelburkar” om jag åter får citera gruvfogden i Österbybruk, herr Westerman.

För ordningens skull, så är det Per-Olof Alm till vänster... Vid nio, tio års ålder brakade det alltså löst.

Sedan har det så att säga, trummats på. Pärtan har suttit vid sina Ludwig trummor på de flesta plattor som snurrat med sextiotalspop. I alla fall om vi håller oss till instrumentalmusiken och gitarrbanden sedan Sleepstones och Namelosers dagar. I Sleepstones lirade ju bland andra Janne Schaffer och Teddan ”Olyckan” Åström. Satt bakom trummorna i kompsektionen för Anna Lena Löfgren, Merit Hemmingsson, Mia Adolfsson och Berit Anserud... men inte Alice Babs!

Men, det hade, hemska tanke, lika gärna kunnat bli blockflöjt! Jo, Pärtans pappa önskade att sonen skulle spela ett melodiskt instrument när han ändå började musikskolan.

– Jag var ju så jävla liten så jag är inte säker på att jag fattade frågan riktigt på den tiden. Men alla andra valde ju blockflöjt, så det var nog det han önskade. Det hade ju för fan inte sett klokt ut med en blockflöjt i blåsorkestern, eller ännu värre i Stortorpsparken. Hade säkert inte fått lira varken med Björne eller Johnny då... med blockflöjt!

Smeknamnet Pärtan, kom redan 1965 myntat av Ted Åström vid en presentation av bandet Sleepstones. Det flesta säger nog ändå, ”Peo” när man tänker efter. Men när Åström skämtsamt nämnde det från stora scenen på Nalen, så skrev en medarbetare ifrån Bildjournalen, ner ”Pärtan” i sitt anteckningsblock och sedan har det rullat på. Vem läste inte då denna kolorerade veckotidningen? Alla band på den tiden värda namnet, var ”utvik” i denna blaska.

Stor idol blev från början Tony Meehan i The Shadows... vilka Pärtan träffade då de lirade på Grönan i Stockholm.

Kontakt uppstod när Jet Harris hade begapat sig i en av brudarna på Grönan och som gick i Pärtans parallellklass och Jet bad om förmedling.

– I samma klass gick en annan brud också som hette Gunilla... henne är jag gift med i dag! Så liten är världen egentligen. Det var år 1961 detta hände. För runt 25 år sedan, lirade jag med Jet Harris i Torsby. Janne Lyckman, en gång i tiden ägare av Triola, behövde ett komp till Mr Harris. Lyckan hade hittat en gitarrist ifrån Oslo, Vetle Martin och en gitarrist ifrån Västerås, Kurt Fröberg! Sa någon att världen var liten? Han ringde alltså Peo och undrade om han visste någon trummis som kunde ställa upp! Det visste han...

Något rep blev det inte, det fanns ingen tid för det. Man fick nöja sig med att morsa på varandra. Och en kort dialog utspelade sig när Mr Harris skakade tass med Pärtan:

- Hello mate, I recognize your eyes!   

- Visst, det kanske beror på att vi träffats en gång tidigare för länge sedan (fast Peo försökte nog säga det på engelska.)

- Oh, yes... Tivoli Garden in Stockholm!

Det blev en viss kontakt mellan dessa musikanter, kan man väl utan överdrift påstå. Läs vidare här.

Vid en Edler Gala i Uppsala, var det dags igen för ett möte giganterna emellan och Jet passade på att berätta saker som Peo sagt eller gjort i Torsby en massa år innan och som han totalt glömt eller förträngt. Så var det dags då igen att träffas, Per-Olof Alm och Jet Harris, nu senast i Tilburg.

Per-Olof  ”Pärtan” Alm och Jet Harris, legendarisk basist i The Shadows, här i Tilburg, Holland år 2010.

Nästa bild blir väl när de sitter på ljugarbänken på hemmet. Terence var mäkta stolt efter att i mars ha skakat hand med Drottning Elisabeth II och mottagit medalj MBE ur hennes Kungliga Höghets hand för ”tjänster inom musiken”, Member of the British Empire. Undrar om Peo kände något av detta ärofulla handslag med Jet? Det Pärtan kände av mest, var ett ekonomiskt bakslag. Någon klåfingrig hade tillskansat sig Peos portmonnä ur bakfickan, så det blev nästan att lifta hem. Lite smolk i glädjebägaren... men som det heter, bara att gilla läget!

När ni är i parken i år och Per-Olof Alm sitter bakom trummorna antingen i Moonriders, Invaders, Spacemen eller vad de nu kan vara, ta då en extra flukt hur han hanterar sina redskap. Den mannen spelar verkligen trummor och då menar jag med varje stavelse. Han blir ett med sitt Ludwig set... men första trumman fick han också redan vid fyra års ålder en julafton i Sumpan.

Vad återstår då förutom en massa trummelummande i parken denna sommar... Tja, varför inte ett besök på Kungliga Slottet för att mottaga medaljen Litteris Et Artibus, en medalj för Framstående konstnärliga insatser i bakgrunden, i högblått band? Gissar Carl XVI Gustav har full koll på verksamheten såväl i promenadorkestrar som elektrifierade i Stortorpsparken. Sikta på det Pärtan!

Lasse Twang

Vad är nytt på Taggtråden?

God Jul så länge...

Gillar du kåserier?