Härligt parkväder har det varit en längre tid, men när man skulle rulla iväg mot Trångsund och Stortorpsparken denna onsdag för att låta öronen fröjdas av The Moonriders, ja då vräkte regnet ner. Kvicksilvret visade ynka 16 grader och det skulle inte bli varmare under kvällen, hade man lovat.

Väl i parken glömde man snabbt vädret. Man hade annat att tala om, titta på och lyssna till. I början var det lätt att räkna in de saliga själarna som slutit upp. Men himlen blev blå ovanför oss och solen sken åter. Även om strömmen inte var strid, så droppade det in några glada danslystna vartefter.

Björn Andersson stod och sken ikapp med sin nya fina Burns gitarr som hade ett otroligt fint ljud. När han spelade Apache, ja då lät det mycket Shadows om Moonriders. Apache ja, jag har hört många olika introduktioner på den gamla härliga låten. I bakhuvudet har man ju Tony Meehans härliga spel på golvpukan som referens och så att säga, facit. P.O. Alm som sitter bakom trummorna i Moonriders, sitter förresten, agerar... kanske jag ska skriva, har lyssnat hur det lät en gång och gjorde nu ett helt suveränt "inspel". Har ni möjlighet, så studera den mannen när han spelar trummor. Han verkligen spelar trummor och inte bara taktar. Han verkar sjunka in i en egen värld, men vaknar till liv vid varenda stopp, frasering, skiftning och markering. Men, det är ingen konst sa han, det är bara att åka med när man lirar med såna här duktiga kisar!

Men jag tror det är något mysko med hans Mekano, som han kallar sitt Ludwig set. Ja, efter varje låt ställde han sig upp som för att skruva upp det, som en gammal väckarklocka. En suverän trummis om ni nu gått och inbillat er något annat.

Hela Moonriders var suveräna, ett band som egentligen får för lite uppskattning och uppmärksamhet. Björne spelar som om han inte gjort annat och de har han väl kanske inte heller. Jo, det blir avbrott förstås för att besöka Orionparken i Hallstavik för att se sina Rospiggar göra livet surt för bland andra Hammarby Speedway.

Jag kan inte ge er någon låtlista för kvällen, jag hade inte en tanke på att anteckna. Och jag hade att registrera stämningen i parken. En park som är lite speciell. Entréavgiften som är fri, men uppgår till femti spänn... he he. Bara en sån sak! När besökarna sedan frivilligt uppsöker Charlotte för att avlägga pengen, då är det klart bra. Jag menar har man lyckats "planka" in på Råsunda, ja då har man.

Alla i sina kiosker är en del av parken. När Moonriders rev av The Rise And Fall Of Flingel Bunt, då gungade personalen med borta i korvgrillen, kaffestugan och tombolalotteriet (fattas bara karusellen).

Man blir danssugen, sa Torgny och huttrade denna långkalsongernas afton då hustru Charlotte slöt upp med Torgnys häftiga skinnjacka, troligen hemmahörande i en B21:a från andra världskriget. Men sa han, och fortsatte, vi får avstå för vi jobbar ikväll. Svängom får det bli när säsongen är över.

En svängom var det många som tog denna kväll. De var ett bra sätt att hålla värmen och slippa frostnupna knän och rödfnasiga ben. På dansgolvet kunde man skåda hela registret av färdighet. Allt från struttande till buggkurselevers snurrande i alla sina turer. Den enda turen jag hade (ingen vinst på lotteriet) var returen hem till en värmande bostad och dessa tangenter.

Tack Moonriders för en kanonkväll i en något kylig Stortorpspark, men med en värmande go spelglädje och musik.

Lasse
Salem/Rönninge

Vad är nytt på Taggtråden?
Här kan du läsa om det som sker på sajten och annat som rör vår gemensamma hobby.
Läs mer här!

A N N O N S