"Swedish Guitar Scene. Vol. 3"

(Various artists) CD

Helsike...                                                                        

... vad fränt! Ja, mer än så hade jag faktiskt inte tänkt skriva om den senaste Swedish Guitar plattan. Men så lätt slipper ni inte undan, gott folk... som Anders Lundin i, Allsång på Skansen, skulle ha sagt. Någon recension värt namnet, kommer det dock inte att bli, någon sådan är jag inte kapabel att utföra. Däremot blir det lite eget tyckande på mitt vis om denna CD, om ni orkar.

Låt mig först få konstatera att det är den bästa plattan av de tre som utgivits, något som vi är flera om att tycka.

Palm Records har denna gång mixat en fullträff från första till sista spår. De 23 spåren har ett brett spektrum och visar en bred trupp av goda musikanter på en stor palett från Malmberget i norr, till Torekov i söder.

Jag tycker denna platta är en trevlig satsning på veteraner och adepter där det fortfarande finns outforskade spelglada gråzoner. Ännu har vi inte kunnat lyss till, The Fairways eller The Limericks Light, något som kanske skulle kunna få plats på nästa utgåva, för det blir väl en nästa?

Jag saknade också en som börjar ge knätofsen ett ansikte som Sandvikare han ändå är, Thorbjörn Engström, en sann speleman. Hans far, Jon Engström, var också Riksspelman!

Jag satt i allsköns ro, nåja allsköns ro kanske var lite mycket sagt, ute på holmen där solen glittrade i marvattnet och gav de snyggt stående seglen ut mot Viksten, en motpol. Här fick både mås, dopping och åda en liten annan låt att lyssna till än morgonens vanliga skrik och skrän liksom pip och tjatter.

Förr fick pappa släpa med sig spelaren med vev och 78’varvare ut på bryggan, nu satt jag här med sonens laptop för att lyssna på plattan och skriva dessa rader. Jag borde kunna skriva så ni känner doften av tång och hör vågorna klucka mot bryggvirket... men jag är ledsen att jag inte mäktar det.

Men vilken höjdare det blev. Torgny lät ju det unga gardet vara med som ”utfyllnad”. He he, vilken utfyllnad sen! Det var dessa grabbar som visade våra gubbar att det finns på kartan. Och vilken uppvisning, he he!

Torekovs egen Winberg bjöd oss på The Spotnicks Theme... redan på första spåret! Vilken rivstart på plattan! I ett sansat tempo bjöd Tom oss på en åktur så även jag han med någorlunda skapligt. Snyggt, Lindqvist, nu är nog mamma stolt! Först till kvarn fick först mala, liksom.

Sedan kom det en knippe farbröder hasande i rymden... stopp! Hojtade Larsson där han kom med ett par åror över axeln! Stopp! Vad är de där, sa han och nickade mot min laptop? En laptop, sa jag! Ja ja, larva dig inte sa Larsson... öns popsnöre. De där låter som han du lirar på Nyårsafton... ABBA’s, Happy New Year, sa han? Visst sa jag, Gott Nytt År på dig själv... men den låt jag lirar just nu, heter Blue Mirror, men de är samma kis som lirar Happy New Year, sa jag... du skulle vara med Vi i Femman! Roland Billner, heter han, lägg namnet på minnet så får du rätt på fråga B också!

En annan fullpoängare är såklart den flyhänte Tim Carlstedt som bara mäter 19 bast över havet, men en å nittio minst över det samma. Först av smågrabbarna kom Tom sedan, Tim... vilket för mig osökt till gammtjolåten, ”hoppa högt och hoppa lätt ska vi ha, Tom å Tim å inge annat...”

Däremellan kommer Örsundsbro med ett medley lirat av Patrik på gamla gånglåtar. Idel örhängen som avslutades med Trio Me’ Bumbas paradlåt, Spel-Olles gånglåt. Kul för mig som tjatade till mig en mungiga på slutet av Spel-Olle precis som på Bumbas låt. Ibland får man sin vilja igenom, ibland inte som exempelvis dragspelet i Afton på Solvik... men så blev det som det blev också, he he.

Farbröderna då på denna platta, tja... de fixade utfyllnaden riktigt bra måste jag säga. Måste lyfta på kepan ytterligare för Tim i hans absoluta låt, Sugarfot Rag... Inte min bag direkt, men vilket fotarbete, höll jag på att säga. Låter som man måste ha fler fingrar än man har för att hinna med.

Det största intrycket på denna CD, gjorde Nicklas Ernfridsson på bonusspåret. Lennart Clerwall skrev låten, Helsinki, men som sagt Ernfridsson lirade. En låt från Clerwalls penna som är en av det bästa låtar han skrivit, om ni frågar mig.

Ernfridsson framförde låten på ett mycket trevligt vis med stor feeling och ett jäkla bra sound i gitarren. Nicklas spelar denna vemodiga låt på ett ömsint sätt. Det är den låten som fastnat i skallen på mig sedan dess. En bra låt etsar sig fast och denna mollstämda låt har så mycket moll i sig så ögonen gråter precis som i en äkta finsk tango. Nu är ju detta ingen tango, men försök att förstå liknelsen. Den sitter som en smäck!

Alla andra suveräna musikanter får ursäkta, men för mig är Helsinki, helsikes bra! Perrrkele!

Bonusspåret är alltså för mig, plattans höjdare!

Jag har försökt träffa Nicklas Ernfridsson (vem fan är Nicklas Ernfridsson?) med halvskaplig framgång, men jag har en inre bild av honom som ser ut så här...

Nu ska jag lira denna låt igen, för Larsson kommer tillbaka från sin båt utan åror men vi ska kunna ro detta iland ändå...

Ha en fortsatt trevlig sommar

Från Råholmen

Eder, Lasse Twang

Även här gäller att du gärna får mejla till mig om du har något att bidra med. Min mejladress är: Torgny Palm


Åter