"The Fairlines 'live' i Twin Pike Studio" (The Fairlines) CD

Äntligen på cd!
För en gammal beundrare av "The Fairlines" känns det härligt att äntligen få en möjlighet att lyssna på det här duktiga stockholmsbandet när jag själv vill. Visserligen har det funnits ett par spår utgivna på samlingsalbumet "Guitar & Beat" (nummer 3 om jag inte misstar mig). Det var låtarna "Sympatny" och "Ramona" som, ärligt talat, inte var några riktiga höjdare. Men så var det också mer än tio år sedan de spelades in. Även om "Fairlines" vilat ett antal år mellan de inspelningarna och nystarten, hösten 2002, har gruppen, precis som lagrad whisky, blivit bättre med åren.

En stor fördel med den nya cd:n är att det låter precis som det gör när man hör "Fairlines" live. Den effekten har man uppnått genom att i stort sett alla 18 spåren på cd:n är första-tagningar. Man har alltså inte spelat in låtarna gång på gång och sedan mixat ihop de bästa partierna utan de har spelats in rakt upp och ner. På så sätt finns det givetvis en och annan teknisk skavank i produkten, men dessa överser jag gärna med till förmån för en starkare närvarokänsla.

- Det låter litet tunt, anser en taggtrådsvän i bekantskapskretsen. Men det håller inte jag med om! Tvärtom tycker jag att det är ett mycket bra tryck i de flesta låtarna. Kul också att den utmärkte sångaren, Peter Persson, får komma till sin rätt. Vid flera livespelningar har hans röst drunknat i kompet på grund av olycklig mixning. Här visar han verkligen vilken duktig och kraftfull sångare han är. Speciellt bra gör sig hans röst i Elvis-numren. Tidigare utnyttjade han inte heller sitt keyboard speciellt ofta på scenen, men här finns både pianoackompanjemang, livfullt orgelspel och en del stråkeffekter med. Allt sammantaget gör att den kompletta ljudbilden blir mycket tät.

"The Fairlines" består av duktiga musiker, trots att alla är amatörer. Sologitarristen Ulf Ammer är ibland litet ojämn "ute i buskarna". Här är han i sitt esse! Och när han är det är han en mycket skicklig sologitarrist, som kan både Spotnicks-soundet och de litet sprödare Shadows-harmonierna. Kompgitarristen, tillika bandledaren, Rolf Johansson visar genom sitt följsamma spel en stor kärlek och trohet till 50- och 60-talsrocken. Trots detta är han tillräckligt respektlös för att ge vissa låtar ett litet annorlunda arrangemang. Något som känns riktigt uppfriskande. -Varför ska man spela alla låtarna i arrangemang som är 100 procent lika med original? frågar Rolf. Då kan man ju lika gärna ta fram originalplattorna och lyssna på dem. Men då finns heller inget motiv för att nya grupper ska uppstå och utvecklas.

Personligen tycker jag att en lagom blandning är bäst så därför är det tur att "Fairlines" kör de flesta av sina låtar som "original". Ett intressant undantag på cd:n är Spotnicks-klassikern "Ghost Riders In The Sky" som fått ett litet lekfullare arrangemang. (Jodå, jag vet att det inte var "Spotnicks" som var först med låten, utan "Ramrods", men i alla fall...)

Basisten Ivar Berg har ett mycket tungt basspel och han leker friskt över strängarna, vilket ger basgångarna en livfull styrka. Påminner en hel del om Björn Thelins basspel i Spotnicks, som var en del av det komplexa soundet. Trummisen Sören Joelsson har också det absolut rätta stuket för den här musikeran. Han är precis lagom kaxig bakom kaggarna. Många gånger kan trumspelet bli litet väl mesigt. Andra gånger kan det gå till överdrift åt andra hållet. Sören spelar på ett sätt som passar min begåvningstyp, understödjande och taktfast!

Av de arton spåren på cd:n är det egentligen "bara" sexton som är "riktiga" låtar. En kort version av "Pipeline" körs som intro vid utespelningar och därför får den låten både inleda och avsluta cd:n. Av de övriga sexton spåren är fem instrumentala och resten således vokala. Peter sjunger på de flesta, men även Ulf har en bra röst som kommer till uttryck i "Stop The Music" och "When You Walk In The Room". Förutom detta körar Uffe på ett par av spåren.

Jag gillar i stort sett alla låtarna och blandningen gör cd:n till en mycket positiv upplevelse. Jag har nog spelat den sex gånger redan och den blir egentligen bara bättre och bättre. Det är svårt att välja någon eller några låtar som absoluta favoriter, men jag repeterar gärna "Cadillac" som fått ett härligt "Ford Fairline" inlagt i texten på några "Cadillac-ställen", "Stop The Music" och "When You Walk In The Room".

Det verkliga inledningsspåret är en kraftfull version av "One Night" där Peter verkligen får visa vilken häftig röst han har. Sedan följer den litet annorlunda versionen av "Ghostriders In The Sky". Nästa spår är en mycket medryckande version av "Oh, Pretty Woman" där sångfåglarna Peter och Ulf hjälps åt. Tungt komp och bra drag! Peter kommer sedan tillbaka som solosångare i Pomus-Schuman's "A Mess Of Blues"

Dags för instrumentalt igen med helsköna "Spinnrocken" och ännu ett litet annorlunda stuk över arrangemanget. Kul och framför allt bra!

En mycket dansvänlig och bestämd version av "Twilight Time" följer sedan och det rycker verkligen i gubbrören! Peters smekande röst är av det där slaget som gör att just "Twilight Time" kan fortsätta att vara orsaken till att många barn blir till!

"Little Sister" är väl egentligen den enda låt på cd:n som inte tilltalar mig personligen. Men det betyder inte att den är dålig eller dåligt framförd. Det är helt enkelt så att den inte passar mig. Förlåt "Fairlines", som gör ännu en bra sånglåt.

Shadows-klassikern "Wonderful Land" är verkligen en bra låt. Det tyckte jag redan när den kom i början av 60-talet. Det har jag tyckt varje gång jag har hört den sedan dess. Inte minst de senaste åren då jag haft förmånen att besöka Björn Hasselgrens välarrangerade nostalgi-kvällar. Åtskilliga av de band som framträtt där har haft den med på repertoaren. De flesta spelar den i en något hårdare ton än Shadows gjorde från början. Det är väl egentligen bara Ronnie Gustafsson, sologitarristen i "1961", som är i närheten av Shadows egen tolkning. Fast om jag ska vara ärlig så är Ronnies version ännu bättre!. Men Ulf Ammer är inte dålig han heller.

En av höjdpunkterna på cd:n är faktiskt "Cadillac" som här framförs på ett mycket tufft sätt. Trots detta dristar sig killarna att skoja litet med texten där man byter ut just "Cadillac" mot "Ford Fairline" som en anspelning på den Ford-modell som fått låna namn till gruppen. Skälet till detta lån är för övrigt bandledaren Roffe Johanssons stora kärlek till jst den bilmodellen. I "Cadillac" briljerar Peter på orgeln och både Uffe och Peter sjunger bra! I kören hörs faktiskt även Roffe.

"Stop The Music" har jag redan nämnt som en annan av höjdpunkterna. Här är det Ulf som både solosjunger och spelar solgitarr. Nåja, Peter är också med på ett sånghörn. Ännu en så'n där riktigt gungande version som får en att drömma sig tillbaka till 60-talets dansbanor eller längta till nästa nostalgiträff där man kan få sväva ut med sitt hjärtas dam. Nej, åter till ordningen!

Att Peter är en mycket duktig Elvis-sångare har jag konstaterat flera gånger tidigare. I "Good Luck Charm" bevisar han det än en gång. En låt som både har tryck och rytm och känns som en absolut invit till bugg! Uffe assistera i sången.

"Peace Pipe" är en litet mindre känd Shadowslåt som hanteras med bravur av Ulf på sologitarren.

Den härliga Jackie de Shannon-låten "When You Walk In The Room" är en av mina absoluta 60-talsfavoriter. "Fairlines" gör den full rättvisa med två sångare och en takt som verkligen rullar fram. Den låten kan du lyssna på här på webben. Klicka på låttiteln strax under recensionen.

Två Elvis-titlar "Kiss Me Quick" och "I Want You, I Need You, I Love You" avslutar cd:n. Nåja, den instrumentala "Man Of Mystery" är insprängd däremellan. Den senare ligger som månadens låt på förstasidan av "Taggtråden". Behöver jag säga att Elvis-tarmen får sitt lystmäte rejält i de två klassiska låtarna. Den första är en snabbare variant medan "I Want You, ..." är en precis lagom avslutning på en alldeles utmärkt cd! Nu är det bara att börja om från början och spela igenom alla 18 spåren igen!

Det är en mycket bra och omväxlande platta som "The Fairlines" fått till. Duktiga musiker, en inspelningsteknik som "luktar" myckey live, ett bra låtval och ett utmärkt framförande gör att jag verkligen kan rekommendera plattan. Tyvärr blev ju "Fairlines" framträdande i Nynäshamns Folkets Hus torsdagen, den 10 mars 2005, inställt eftersom trummisen Sören ska opereras i en höft. Vi får bara hoppas att han piggnar till snabbt, så att vi kan få avnjuta "Fairlines" riktigt levande snarast möjligt. I Nynäshamn lär det dock inte bli förrän tidigast nästa vår. Tråkigt, men vi får väl hjälpas åt att hålla koll på var de spelar de närmaste månaderna och lova varandra att bege oss dit. Det är de väl värda!

OBS! Här nedan finner du några smakprov från cd:n. Dessutom kan du lyssna på "Man of Mystery" med The Fairlines, som är månadens låt för mars 2005 här på "Taggtråden".

"When You Walk In The Room" (Jackie de Shannon) The Fairlines
"Spinnrocken" (B. Hill) The Fairlines
"Cadillac" (Brown, Gibson, Johnson, Taylor, Mallet) The Fairlines

Torgny

Betygsskalan för skivrecensionerna här på sajten är från 1 till 10 (eller från "As" till "Ös").
Betyget för "The Fairlines 'Live' i Twin Pike Studio" blir 7 taggar!



Även här gäller att du gärna får mejla till mig om du har något att bidra med. Min mejladress är: Torgny Palm


Åter

Vad är nytt på Taggtråden?

God Jul så länge...

Gillar du kåserier?