"Buzzin With The Cops" (The Flashlights) CD

Stark debut av ungdomsgäng från Haninge
The Flashlights är en gitarrgrupp i de nedre tonåren från Vendelsö i Haninge, söder om Stockholm. Med "Buzzin With The Cops" gör de sin cd-debut. En debut som bådar mycket gott! Förvånsvärt samspelta och drivna för att vara 13 och 14 år gamla! En cd som innehåller många godbitar för diggaren av 50- och 60-talsmusik. Både i instrumental och vokal form. Hela sex av cd:ns 17 spår är instrumentala. Gruppen har valt att presentera 14 standardnummer och tre egna kompositioner.

En både omväxlande och schysst cd är det som Tim Clarstedt, Magnus Wiege och bröderna Kevin och Robbin Grelsson presenterar. Direkt måste slås fast att det låter bra! Vissa av låtarna ligger inte långt efter de versioner killarna "lyssnat in sig på". Visst märks det att gamle "rock-räven" Lennart Clerwall haft sin finger med i spelet. Det är han som rattat plattan i sin egen Rainbow Studio i Ösmo. Men det är också med varsam hand han lotsat killarna i rätt riktning. Naturligtvis måste man vara ärlig och säga att i vissa passager avslöjas orutin och ung ålder. Men vad har man rätt att förvänta sig av ett gäng 14-åringar? The Flashlights har inte heller spelat ihop så länge som grupp. Men utvecklingen går fort i den här åldern så jag tror inte att det dröjer länge förrän Flashlights kan mäta sig med vilket annat av dagens rock'n'roll-band som helst! Ett gott betyg således.

Plattan inleds med Billy Kidds "Shakin' All Over". Redan här märks att det finns både känsla och värme i de unga musikernas sätt att hantera både sina instrument och den skatt som "vår" musik utgör. Nästa nummer är albumets första instrumentallåt: "Wipe Out" ur The Surfaris' repertoar. Bra tryck och ett tungt ös i trummorna! Fingerfärdighet hos sologitarristen.

"Buzzin With The Cops" är den första av de tre egna kompositionerna. En rivig rocklåt som påminner mycket om "Hound Dog". Åtminstone i inledningen. Gamla Shadows-godingen "Apache" har jag hört i otaliga inspelningar. Många av de mer kända är sämre än den här. Vad ska inte bli av de duktiga gitarristerna? Lite mer understöd av kompet och inspelningen blir ännu bättre!

Gunnar Kinch hade en tio-i-topp-hit med "Bop-A-Lena". Flashlights gör en snabb version av låten i en härligt rockig stil med duettsång av Tim Carlstedt och Robbin Grelsson. Den enda Spotnicks-låten som är representerad på plattan är "Say Mama" som är en vokal låt! Ingen av Spotnicks bästa och en dålig representant för Sveriges första popexport! Tha Flashlights borde repa in någon av Spotnicks instrumentala succéer.

"T-Bird" är nästa egna låt, skriven av Tim och Robbin, precis som den första. Litet mer av rockabilly-stuk över den här låten, som visar upp vilken duktig trummis Magnus Wiege redan är. Det svänger bra och känslan är den rätta. Även gitarrspelet sitter bra. "Shadoogie" är Shadows variant av klassiska "Guitar Boogie". Nästan ett måste för varje gitarrgrupp. Trots att det delvis är litet svåra fingersättningar klarar Robin av det mesta galant! Kevin Grelsson är med sina 13 år yngst i gruppen. Han är inte så stor heller, så att elbasen är rätt stor i förhållande till honom. Litet blyg och snett leende hanterar han dock rytmen på ett utmärkt sätt.

Cliff Richard-låten "Move It" kommer härnäst och där är det Robin Grelsson som sjunger solostämman. Än en gång bra drag i låten och utmärkt takt. Instrumentallåten "FBI" följer härnäst och där åstadkommer Flashlights ett härligt gung som hjälper till att kamouflera killarnas ålder åter igen. Det låter helt enkelt mer moget än vad man rimligen kan vänta sig av killarna.

Stray Cats-låten "Stray Cat Strut" är det modernaste inslaget och den inleds med ett härligt tvåstämmigt hummande. Bra låt och bra framförande. "Pipeline" behöver förmodligen ingen närmare presentation men jag kan nämna att även den svänger skönt. "Rockabilly Rules" är en för mig okänd låt, som framförs i ett snabbt tempo och visar att The Flashlights behärskar flera musikstilar.

"Flat tire" är den tredje av de egna låtarna. Ännu ett bidrag med bra fart. Både låt och framförande är bra! "Walk Don't Run" är en "maxad" instrumentallåt som i sig är en motsägelse. "Spring inte, Gå" uppmanas man, men musikerna har satt upp ett högt tempo så det är oerhört svårt att hinna med att gå till musiken. Men det är bara som det ska vara tycker jag. Ett av plattas bästa spår!

Carl Perkins "Blue Suede Shoes" visar åter upp ett bra trumspel av Magnus Wiege. Dessutom sjunger Tim Carlstedt med bra inlevelse. Högt tempo igen! Avslutningsspåret är "Johnny B. Goode", som visar upp ett mycket inspirerande gitarrspel av både Tim och Robbin. Bra rocklåt och benen rör sig i ett.

En bra rockplatta med bra låtar och bra drag. Lägger man till parametern "bandmedlemmarnas ålder" måste man säga att det är en mycket bra rockplatta. Köp den, stöd de här oerhört ambitiösa ungdomarna så att de inspireras att fortsätta bevara vår musiktradition och föra den vidare!

Lycka till i fortsättningen utbrister en överraskad
Torgny

Betygsskalan för skivrecensionerna här på sajten är från 1 till 10 (eller från "As" till "Ös").
Betyget för "Buzzin With The Cops" blir 5 taggar!


Även här gäller att du gärna får mejla till mig om du har något att bidra med. Min mejladress är: Torgny Palm

Åter

The Ryders