"Live After All These Years..." (The Invaders) CD


The Invaders är en intressant grupp. Eller snarare VAR! Gruppen finns inte längre sedan några år, men just i dagarna ska gruppen återförenas och framträda vid en gitarrgala på Tyrol i Stockholm (den 4 maj 2005). Det intressanta med Invaders är sammansättningen. Visserligen har man som brukligt i gitarrband två gitarrer, bas och trummor, men bandet håller sig med två sologitarrister och två kompgitarrister! Hur detta går ihop? Jo, Tom "Rocker" Olsson och Kurt Fröberg turas om att spela solo- respektive kompgitarr. Tompa lirar de litet tuffare låtarna (typ Spotnicks) medan Kurre tar hand om de litet mjukare (typ Shadows). Tidigare uppsättningar av Invaders har innehållit Rolf Färdig på bas och Per-Olof Alm på trummor. På Tyrol ersätter Lennart Clerwall basisten Roffe Färdig, som numera helt koncentrerar sig på sin steel-guitar!

På den här plattan, som är The Invaders andra cd, den första hetten "Space Party", är det "originalsättningen" som spelar.

"Live After All These Years..." är en inspelning från Hedefors Café (utanför Göteborg) den 13 maj 2000 (på Spotnicks-festivalen). Det är trummisen P-O Alm, som gjort konsertupptagningen på en md-spelare. Skivan är sedan utgiven på det holländska bolaget Rarity-Records.

Det ska sägas direkt: Det är en mycket bra platta! Publikljuden stör inte men ger den där extra känslan som en live-upptagning alltid ger. Och musikerna visar sig från sin bästa sida. Inte minst gäller det Tompa och Kurre, som hart när tävlar om att vara bäst! Eftersom de spelar i två helt olika stilar kan man inte göra en jämförelse som slutar i att den ena eller den andra vinner. Men, precis som jag konstaterat många gånger tidigare har vi en rad duktiga sologitarrister i Sverige. Eftersom jag i grunden är Spotnicks-diggare är det naturligt att den spelstilen dominerar mina omdömen. Och där har jag ju flera gånger utnämnt Tom "Rocker" Olsson till den absolut bästa. Till och med bättre än vad mästaren Bosse Winberg var i sin glans dagar! När det gäller Shadows-stilen har vi också många bra gitarrister: Kurt Fröberg och Ronnie Gustafsson (i gruppen "1961") är två av dem. Vilken fröjd således att får höra två av landets toppgitarrister på samma platta! Tompa kan man för övrigt idag höra i grupper som: T-Cats; The Spacemen; Tom "Rocker" Band och några till. Kurre spelar till vardags i västeråsgruppen The Ryders.

På den här cd:n bestås vi med 25 spår: nio "Spotnickslåtar", 11 "Shadowsnummer" och resten ur andra eller egna repertoarer. Mycket bra blandning således!

Öppningsspåret är "Moonshot" där Tompa direkt slår an tonen i Spotnicks-klassikern. Det som slår mig är att den totala ljudbilden låter mycket "renare" än motsvarande inspelning från förebilderna. P-O Alm lirar trummor på ett aggresivt sätt (vilket jag gillar) och är både tekniskt och rytmiskt skicklig! Dessvärre finns ibland en tendens att han "tar över" låtarna. Roffe Färdigs basspel har jag dessutom berömd många gånger förr och hans följsamma men bestämda stil passar utmärkt till de här arrangemangen. Spår två är Chet Atkins-klassikern "Trambone" som är en mycket behaglig låt där Tompa än en gång lever upp till sitt rykte.

Ledarrollen byts nu så att Kurt Fröberg får visa upp sitt melodiösa spel i två Shadows-låtar: "Wonderful Land" och "Shindig". Utsökt! Men jag hade inte heller väntat mig annat. Slående så här långt är hur otroligt samspelta musikerna är och vilken inlevelse. Det är inte bara kopierat rakt av från originalen utan utrymme ges till egna tolkningar. Och för all del även för egna arrangemang.

En betydligt piggare travare får vi möta när Tompa tar sig an "Gamle Svarten". Den här hästen verkar betydligt gladare än sin kollega i "Old Faithful". En av mina favoriter ur den melankoliska delen av Spotnicks repertoar är "Karelia". Ett nummer där Tompa ger ett personligt stuk åt låten, men där P-O Alm skruvat upp tempot litet väl mycket neligt min smak.

"Pistoleros" är en gammal Shanes-låt av Svante Berggren, som Kurre nu tagit hand om. Ett lysande exempel på att även svenska kompositörer gjort många bra instrumentala låtar även under sextiotalet. I ett arrangemang av Lennart Clerwall fortsätter Kurre i "Vildandens sång". En snyftarhistoria som vevades flitigt i Thory Bernhards sångversion i mitten av 1950-talet. Men Kurre är inte sämre än Tompa och han kan inte heller låta någon slagdänga få dö långsamt. Inte ens Vildanden. Här ger han ett prov på hur skickligt även han kan rocka upp klassikerna.

"Endless Walk" och "Galloping Guitars" är två kompositioner av Bosse Winberg som tolkas av Invaders på ett utmärkt sätt. I en av dessa låtar visar en smärre miss att även de skickligaste musiker kan spela fel ibland. Men så ska det ju vara på en live-spelning.

"Theme From Young Lovers" går här litet snabbare än originalet och det är trots allt litet synd! I "Apache" ger Kurre prov på sin härliga känsla för fina nyanser. Även "svischet" från pilarna finns med!

En av de populäraste låtarna på Spotnicks spelningar brukar vara "Last Date". Här finns den i en version som definitivt kan mäta sig med förebildernas. Solot är annorlunda mot Bosse Winbergs och till det bättre. Tompa har ett otroligt "klipp" i sitt gitarrspel. Om det beror på att han spelar ovanligt "hårt" på strängarna låter jag vara osagt. Kuriosa: på den här låten är det Spotnicks första trummis Ove Johansson, som sitter bakom kaggarna. Om "Last Date" är en lugn låt kan man knappast säga det om "Pony Express" som här spelas bättre än jag hört i någon annan version! Bra tempo som vanligt när Tompa sätter karaktär på låtarna. Han är otroligt fingerfärdig! Och apropå Färdig! Roffe spelar bas om ni förstår vad jag menar. Så här långt i spelandet av dc:n är jag på mycket gott humör och det gamla dansbenet rycker ordentligt

Och värre blir det när Invaders drar igång "Saturday Night At The Duckpond". Här skördar Kurre Fröberg stora segrar igen och understödet från Tompa vevar upp en oerhört kompakt version av den gamla Keith Owen-klassikern. Skitbra!

Kurre lugnar ned tempot i en jättefin version av härliga "Peace Pipe". Här kommer P-O Alms trummande väl till sin rätt.

Haydens kända "Addagio" har ju varit månadens gitarrlåt här på "Taggtråden". Den inspelningen är hämtad från just den här cd:n och därför behöver jag väl knappast påpeka att det här är en av de mest "maxade" låtar jag vet. Tompa har gjort ett otroligt arrangemang på låten, som både fått ett otroligt högt tempo och en tyngd som slår det mesta. Det melodiösa grundtemat lämpar sig synnerligen bra för en sådan här "upprockning". Lyssna på det stegrande mellanspelet som kräver stor närvara av alla fyra musikerna. Och sättet de klarar uppgiften på är enastående. En av de absolut bästa instrumentala låtarna genom tiderna. Stack jag ut hakorna för långt nu? Och här är P-O:s ösande på trummorna både nödvändigt och en förutsättning för låtens framgång!

Tompa driver upp tempot även i sitt eget arrangemang av den gamla folkvisan "Vem Kan Segla Förutan Vind?" I ett oerhört varierat mellanspel får vi bland annat smakprov på ett Chet Atkins-inspirerat "plocking".

"Golden Earrings" är en litet snabbare låt som visar att även Kurre Fröberg är skicklig i tempofyllda nummer. "The Savage" anses vara en "killer" för speciellt kompgitarristen eftersom tempot är mycket hårt uppdrivet. Men med de här skickliga gitarristerna är det naturligtvis inga problem, trots att Shados själva undviker att lira den live. "Ujujuj, det är jobbigt" brukar Bruce Weilch säga och illustrerar med handen vilken fart man måste hålla. Lysande spel här! Ännu en Shadowslåt, som tillhör mina favoriter, är "Foot Tapper" och den framförs på ett mycket bra sätt av Kurre. Givetvis är de övriga medverkande också bra! Fattas bara annat. ;-)

"Ghostriders In The Sky" är ju en låt som spelats in både av Spotnicks och Shadows. I de senares tappning kallas låten enbart för "Riders In The Sky". Här är det en annorlunda version, som speglar bägge sologitarristerna sätt att lira. Växelspel således mellan Tompa (som inleder) och Kurre. Ännu ett lysande nummer!

Den snabba Shadows-låten "Big Boy" hör man inte så ofta av livebanden. Litet synd eftersom det är en låt som bjuder på utmaningar för musikerna. En härlig låt som får Kurre (solo) och Tompa att briljera igen.

Jazzinfluerade "Nivram" tillhör standardnumren numera på våra "Taggtrådskvällar". Synkronspelet mellan två gitarrister och en mycket följsamt basspel har gjort låten till en favorit hos många diggare. En riktigt häftig version presenteras vi här för. Heder åt alla inblandade.Inte minst åt Roffe Färdig som får briljera i ett mycket bra bassolo!

Avslutningsnumret är ett specialnummer, skrivet av P-O Alm, "Drumb Dumb Boogie", som är en variant av "Guitar Boogie" men upplagt med ett längre trumsolo i mitten. Tompa splear solot. En värdig avslutare!

Har du förstått att jag är mycket förtjust i plattan? För det är jag verkligen. Jag uppmanar dig att köpa den. Här får du faktiskt litet av det bästa ur två världar: Spotnicks och Shadows med några av landets bästa musiker.

Betygsskalan för skivrecensionerna här på sajten är från 1 till 10 (eller från "As" till "Ös").
Betyget för "The Invaders "Live After All These Years...'" blir 9 taggar!


Även här gäller att du gärna får mejla till mig om du har något att bidra med. Min mejladress är: Torgny Palm

Åter

The Ryders